Kontinentalarmén

Kontinentalarmén
Information
Officiellt namn	Continental Army
Datum	1775-1784
Land	Tretton kolonierna 1775-1776 Förenta Staterna 1776-1784
Lojalitet	Patrioterna 1775-1776 Förenta Staterna 1776-1784
Typ	Armé
Föregångare	Nya Englands-armén
Efterföljare	First American Regiment
Kända slag och krig	Amerikanska frihetskriget
Befälhavare
Överbefälhavare	George Washington
Generalinspektör	Friedrich Wilhelm von Steuben
Generalkvartermästare	Nathanael Greene
Artillerichef	Henry Knox

Kontinentalarmén (engelska: Continental Army) var den amerikanska armén under det amerikanska frihetskriget. Den bildades 1775 och lades ned efter freden 1783. Kontinentalarmén var den amerikanska motsvarigheten till den reguljära brittiska armén och bestod av värvade soldater. Vid sidan av kontinentalarmén organiserade de enskilda delstaterna statsregementen och statsmilis.

Kontinentalarmén skapades av den andra kontinentalkongressen 14 juni 1775 som en gemensam reguljär armé för de tretton kolonierna. Kongressen valde George Washington till dess överbefälhavare. Kontinentalarmén leddes av män som antingen tjänstgjort i den brittiska armén eller i koloniernas provinstrupper under Fransk-indianska kriget. Det brittiska arvet dominerade därför organisation och taktik. Allteftersom det amerikanska frihetskriget fortskred kom kontinentalarmén att påverkas genom franskt militärt bistånd, fransk militärmateriel och franskt militärt tänkande. En mycket viktig influens var kontinentalarméns generalinspektör Friedrich Wilhelm von Steuben som bidrog med preussisk stridsteknik, taktik och organisation. Kontinentalarmén utkämpade en rad fältslag och vann segrar vid Trenton och Princeton, men led upprepade nederlag kring New York 1776 och Philadelphia 1777. En viktig seger vid Yorktown 1781 och avgörande franskt bistånd gjorde att kontinentalarmén ändå betvingade britterna. Efter kriget lades kontinentalarmén ned vilket återspeglade den nya republikens misstro mot stående arméer. Landstridskrafterna skulle bara bestå av delstaternas miliser. Det enda undantaget var First American Regiment, ett värvat federalt regemente vid indiangränsen (som då var belägen i Mellanvästern) och ett artilleribatteri för bevakning av arsenalen vid West Point. Nordvästra indiankriget gjorde det dock nödvändigt med en övad fältarmé och Förenta Staternas Legion tillkom 1792.^[1]

När kontinentalkongressen bildade kontinentalarmén 1775 skedde det genom att den tog över ledningen och ansvaret för de regementen från New Hampshire, Massachusetts, Rhode Island och Connecticut vilka bildade Nya Englands-armén, som belägrade Boston vilken hölls besatt av en brittisk armé under general Thomas Gage. Denna armé uppgick till 39 infanteriregementen, 1 artilleriregemente och 1 avdelt artillerikompani. Samma dag som kontinentalarmén bildades, beordrade kongressen också att ytterligare trupper skulle uppställas för den i form av skarpskyttar från Pennsylvania, Maryland och Virginia.^[1]

Värvningsperioden för de flesta soldater i kontinentalarmén löpte ut den sista december 1775. Från den 1 januari 1776 kom därför kontinentalarmén att organiseras på en ny stat. George Washington hade lämnat förslag på den nya organisationen, men kongressen tog lång tid på sig för att genomföra dessa. Trots att man försökte bredda rekryteringsbasen var New England fortfarande överrepresenterat i kontinentalarmén på 1776 års stat. En huvudarmé (Main Army) under Washingtons direkta befäl hade området kring Boston som operationsområde. Dessutom fanns trupper i Kanada, som hade invaderats av amerikanerna (Canadian Department), i området norr om New York (Northern Department), i de östra delarna av New England (Eastern Department) och i de södra kolonierna (Southern Department). De södra delarna av New York samt New Jersey, Pennsylvania, Delaware och Maryland bildade Middle Department. När den brittiska armén evakuerade Boston i april 1776 överfördes huvudarmén till området vid New York och Middle Department blev dess operationsområde under Washingtons direkta befäl.^[1]

Den stat som kongressen skapade för kontinentalarmén 1777 var ett resultat av kritiska reformer och politiska diskussioner vilka kom till stånd när man insåg att kronan och parlamentet på allvar avsåg att krossa den amerikanska revolutionen med våld. Kontinentalarmén måste sättas på en fast och välövad fot och systemet med en armé som måste nyuppställas varje årsskifte kunde inte fortsätta. Treåriga värvningsperioder infördes och varje delstat skulle bidra med trupper i förhållande till dess folkmängd. Sammanlagt skulle 88 infanteribataljoner (organiserade i enbataljonersregementen) ställas upp. Washington ansåg dock att 88 bataljoner inte räckte och kongressen gav honom befogenhet att direkt värva eхtra regementen till kontinentalarmén. Dessa kom att uppgå till 16 infanteribataljoner, tre artilleriregementen, en fortifikationskår och 3 000 lätta ryttare. Tillsammans med eхtra regementen som tidigare ställts beslutade kongressen om 110 infanteribataljoner, med då några delstater överskred sin kvot, kom kontinentalarmén att ha 119 infanteribataljoner i fält 1777.^[1]

1777 års stat kom i princip att gälla för resten av kriget, men den undergick tre viktiga förändringar. 1778 minskade kongressen delstaternas kvoter till 80 infanteribataljoner. Varje bataljon var nu en tredjedel mindre och hade för första gången ett lätt kompani i sin organisation. Vissa regementen som försvagats slogs också samman. Dessa förändringar genomfördes gradvis och var inte avslutade i sin helhet förrän på våren 1779. När 1777 års treåriga värvningsperiod höll på att löpa ut på hösten 1780 fastställde kongressen en ny organisationsplan vilken skulle gälla från nyårsdagen 1781. Antalet infanteribataljoner minskades till 50 st, samtidigt som deras manskapsstyrka ökades och en regementsdepå infördes. De extra infanteribataljonerna lades antingen ned eller överfördes till delstaternas kvoter liksom kavalleriet och artilleriet. När fredsförhandlingarna hade påbörjats bestämde kongressen att kontinentalarmén skulle reorganiseras så att varje infanteribataljon åtminstone hade 500 man.^[1]

Efter freden i Paris lade kongressen ned kontinentalarmén, med undantag av ett nybildat infanteriregemente (om en bataljon), ett artillerikompani och en invalidkår. Artillerikompaniet och invalidkåren var anslutet till regementet, vilket fick namnet 1st American Regiment, som i princip utgjorde hela kontinentalarmén. Denna kontinentalarmé lades ned 1784. Artillerikompaniet överfördes till den nya amerikanska armén om åtta infanterikompanier och två artillerikompanier.^[1]

År	Januari	Juli	December
1775	-	23 239	21 535
1776	15 608	25 606	11 423
1777	..	..	25 985
1778	20 868	28 638	33 411
1779	33 535	26 394	18 700
1780	21 261	15 674	8 742
1781	6 853	10 265	..
1782	10 687	12 392	13 973
1783	12 031	2 760 juni	-

Källa:^[2]

År	Stupade	Sårade	Tillfångatagna	Saknade
1775	323	436	519	5
1776	600	562	5365	1
1777	1493	2053	2084	38
1778	753	443	1212	139
1779	657	824	859	18
1780	984	1886	4661	9
1781	1003	1454	761	1216
1782	277	124	80	0
1783	0	1	1	0

Källa:^[3]

• Överbefälhavare George Washington
• Generaladjutanten ansvarade för stabsplanering och personalfrågor.
• Generalkvartermästaren ansvarade för inkvartering, förplägnad, uniformer, utrustning och transporter.
  • Under generalkvartermästaren var generalvagnmästaren ansvarig för transporter.
• Generalkrigskommissarien ansvarade för upphandling av materiel och förnödenheter.
• Generalkrigskassören ansvarade för arméns avlöning.
• Generalmönsterherren ansvarade för kontroll av personalstater.
• Generalinspektören ansvarade för utbildning och disciplin. När Friedrich Wilhelm von Steuben blev generalinspektör förenades befattningen med generaladjutantsämbetet och kom att i praktiken att bli en stabschefsbefattning.

Källa:^[4]

• Main Army (Huvudarmén) 1775-1783
• Militärområden
  • New York Department 1775-1776 (uppgick i Northern Department)
  • Canadian Department 1776-1776
  • Northern Department 1776-1783
  • Eastern Department 1776-1779
  • Middle Department 1776-1783
  • Southern Department 1776-1783

Källa:^[4]

Huvudarmén och vissa av militärområdena hade högre förband.

• Brigad = 2-6 regementen från samma stat
• Division = 2 brigader

Källa:^[4]

Regementsorganisation enligt beslut av kontinentalkongressen

Personal	Infanteri- regemente 1776	Artilleri- regemente 1776	Lätt dragon- regemente 1777
Överste	1	1	1
Överstelöjtnant	1	2	1
Major	1	2	1
Kapten	8	12	6
Kaptenlöjtnant	-	12	-
Löjtnant	8	12	6
Underlöjtnant	8	24	-
Fänrik	8	-	-
Kornett	-	-	6
Regementsadjutant	1	1	-
Regementskvartermästare	1	1	1
Regementskassör	1	-	1
Regementspastor	1	1	1
Regementsfältskär	1	1	1
Fältskärsgesäll	1	1	1
Stallmästare	-	-	1
Fanjunkare (bataljonsadjutant)	1	-	-
Fanjunkare (bataljonskvartermästare)	1	-	-
Regementstrumslagare	1	1	-
Regementspipare	1	1	-
Regementstrumpetare	-	-	1
Regementssadelmakare	-	-	1
Sergeant	32	48	6
Kvartermästare	-	-	6
Korpral	32	48	24
Konstapel	-	96	-
Lärkonstapel	-	96	-
Trumslagare	8	12	-
Trumpetare	-	-	6
Hovslagare	-	-	6
Vapensmed	-	-	6
Pipare	8	12	-
Meniga	608	-	192
Hantlangare	-	384	-

Källa: ^[5]

George Washington vägrade att ta emot någon lön för sin tjänst som överbefälhavare, däremot lovade Kontinentalkongressen att betala de kostnader han ådrog sig i tjänsten.^[6]

Generalitetets och generalstabens avlöning

Grad eller befattning	Månadslön $
Generalinspektör	300
Generalkvartermästare	166,66
Generalmajor	166
Brigadgeneral vid kavalleriet	156,25
Generalkrigskassör	150
Brigadgeneral, generaladjutant	125
Generalkrigskommissarie	83,33

Källa:^[7]

Infanteriets avlöning

Grad eller befattning	Månadslön $
Överste	75
Överstelöjtnant	60
Major	50
Kapten	40
Regementskvartermästare, regementsadjutant	39,66
Regementskassör	30
Löjtnant, underlöjtnant	26,66
Fänrik	20
Fanjunkare	10
Sergeant	10
Regementstrumslagare, regementspipare	9
Korpral, pipare, trumslagare	7,33
Menig	6,66

Källa:^[7]

• Charles H. Lesser (1976), The Sinews of Independence (Chicago: The University of Chicago Press).
• Howard H. Peckham (1974), The Toll of Independence (Chicago: The University of Chicago Press).
• George W. Raff (1862), A Manual of Pensions, Bounty, and Pay (Cincinnati: Robert Clarke & Co.)
• Robert K. Wright Jr., (1986), The Continental Army (Washington, D.C.: United States Army Center of Military History)