Eduard von Keyserling

Eduard von Keyserling
Eduard von Keyserling, 1900.
Född	14 maj 1855[1][2] Kalvene socken, Lettland
Död	28 september 1918[3][1] (63 år) München[4]
Begravd	Nordfriedhof
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland
Utbildad vid	Dorpats kejserliga universitet Wiens universitet Graz universitet
Sysselsättning	Författare, dramatiker
Föräldrar	Eduard Gf. von Keyserling
Redigera Wikidata

Eduard von Keyserling, född 15 maj 1855 i Tels-Paddern (Kalvene), Lettland; död 28 september 1918 i München, var en balttysk greve och författare inom impressionismen.

von Keyserling föddes i Kurland och var som vuxen godsförvaltare där. En lång tid vistades han i Italien. 1907 blev han blind.

Han skrev romaner, noveller och dramatik. Han är mest känd för sin prosa, som skildrar den kurländska adelns liv. Inlevelsefyllt skildrar han tröttheten och uppgivenheten hos sin egen klass.

• 1903 - Beate und Mareile (Beate och Mareile, översättning Brita Edfelt, Tiden, 1951)
• 1904 - Schwüle Tage (Kvafva dagar: noveller, översättning E. S., Bonnier, 1912)
• 1908 - Dumala (Dumala: roman, översättning Runar Schildt, Bonnier, 1919)
• 1909 - Bunte Herzen (Vilsna hjärtan: två noveller, översättning Inga Lindholm, Bonnier, 1921)
• 1910 - Wellen (Vågor: roman, översättning Runar Schildt, Bonnier, 1920)
• 1917 - Furstinnen (Furstinnor: berättelse, översättning Ulla Fogde, Bonnier, 1918)
• 1918 - Im stillen Winkel (En stilla vrå, översättning Karin Allardt Ekelund, 1921)