Aleksandr Sergejevitj Mensjikov

För hjulångaren från 1836, se S/S Furst Menschikoff

Aleksandr Sergejevitj Mensjikov
Född	25 augusti 1787 (g.s.) Sankt Petersburg
Död	19 april 1869 (g.s.) (81 år) Moskva
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland
Sysselsättning	Diplomat, militär, politiker
Befattning
Rysslands försvarsminister Medlem av Riksrådet
Maka	Anna Protasova
Barn	Vladimir Mensjikov (f. 1816)
Föräldrar	Sergej Mensjikov Jekaterina Golitsyna
Utmärkelser
Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen (1810) Sankt Vladimirs orden, tredje klass (1813) Sankt Annas orden, andra klass (1814) Guldsabel "för tapperhet" (1814) Georgsorden, tredje klass (1814) Sankt Annas orden, första klass (1827) Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden (1829) Andreasorden (1839) Svarta örns orden Kungliga Serafimerorden Sankt Vladimirs orden, första klassen Kungliga Svärdsorden Elefantorden
Namnteckning
Redigera Wikidata

Aleksandr Sergejevitj Mensjikov^[1] (ryska: Князь Алекса́ндр Серге́евич Ме́ншиков), född 26 augusti (15 augusti enl. g.s.) 1787, död 2 maj 1869 i Sankt Petersburg, var en rysk furste, general och amiral, samt generalguvernör över Finland.

Mensjikov blev attaché i Berlin 1805 och avlade ett besök i svenska Pommern för att utforska dess försvarsanstalter. Han deltog i fälttågen 1812–1815 som adjutant hos kejsar Alexander I och blev 1816 generalmajor. Han var illa sedd för sina filhelleniska tankar. Mensjikov tog avsked 1823, men trädde åter i tjänst efter kejsar Nikolaj I:s tillträde till regeringen (1825). Han sändes 1826 i en särskild beskickning till Persien, där han efter andra rysk-persiska krigets utbrott en tid satt arresterad. Han bevistade början av det persiska fälttåget och deltog därefter i kriget mot Osmanska riket 1828–1829. Han erövrade Anapa och var med i anfallet mot Varna, men sårades svårt vid sistnämnda tillfälle.

Mensjikov tillträdde sedan som viceamiral och chef för flottans generalstab ledningen för den ryska flottan och utvecklade i denna befattning stor verksamhet, varefter han 1 december 1831 blev generalguvernör i Finland. År 1833 utnämndes han till amiral och förordnades 1836 till marinminister, med bibehållande av generalguvernörsämbetet och övriga sysslor.

Trots att han var strängt konservativ styrde han Finland utan övergrepp i någorlunda konstitutionell anda. I februari 1853 sändes han till Konstantinopel, men bidrog genom det övermodiga sätt, på vilket han där uppträdde, till Krimkrigets utbrott. Han organiserade då flottan i Svarta havet och fick tillika överbefälet på Krim, där han dock inte hade någon större lycka. På grund av sjuklighet måste han lämna Sevastopol i februari 1855 och han entledigades samma år; likaså från det finska generalguvernörsämbetet och övriga befattningar.

Därefter och till 18 april 1856 var han krigsgeneralguvernör i Kronstadt. Furst Mensjikov upptogs jämte barn och efterkommande, enligt kejserligt beslut av den 1 juli 1833 som finsk undersåte samt erhöll rätt att som riksfurste inneha första rummet i Finlands ridderskap och adel. År 1842 erhöll han Anjala sätesgård som fideikommission (den hade dock inköpts med finska statsmedel).

•  Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen, 1810
•  Sankt Vladimirs orden, tredje klass, 13 oktober 1813
•  Sankt Annas orden, andra klass, 1814
•  Guldsabel "för tapperhet", 2 april 1814
•  Georgsorden, tredje klass, 15 juni 1814
•  Sankt Annas orden, första klass, 1827
•  Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden, 1829
•  Andreasorden, 1839
•  Svarta örns orden
•  Kungliga Serafimerorden
•  Sankt Vladimirs orden, första klassen
•  Kungliga Svärdsorden
•  Elefantorden

[Redigera Wikidata]

• August Theodor Låstbom: Swea och Götha höfdinga-minne sedan 1720. Tredje Afdelningen: General-Gouverneurer och Landshöfdingar i Finland., Upsala 1843, S. 4

• Wikimedia Commons har media som rör Aleksandr Sergejevitj Mensjikov.
  Bilder & media
• ”Menschikoff, Alexander Sergejevitsch”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4795-1416928957401