vera

vera

1. böjningsform av verë

vera

1. finnas, existera

   Þeir menn vóru, er...

   Det fanns män, som...

2. ske, inträffa

   Þat var, at hón fór brott.

   Det blev så, att hon åkte bort.

   En er váraði, var þar búskortr.

   Det fanns knapphet i hemmet.

   Hvat er henni?

   Vad är det med henne?

   Þat var einn dag, at...

   Det hände en dag, att...

   Kann vara at...

   Det kan vara möjligt att...

3. räcka till, vara tillräckligt

   meðan þingit væri

   medan tinget varade

4. vistas, hålla till

   Hann bað hana vera í búð sinni.

   Han bad henne stanna i hans bod.

   Hann var á Hǫskuldsstǫðum um nótt.

   Han uppehöll sig en natt i Höskuldsstaðir.

5. (med infinitiv)

Fraser: láta einhvern vara

vera f

1. vistelse, uppehåll

   ef hann á sér í vá veru

   om han har något hörn att vistas i

2. bekvämlighet

   slíkt er válaðs vera

vera

1. vara

vera

1. vara, om natur eller egenskap

   Hann er kennari.

   Han är lärare.

   Fraser: einu sinni var, vera með, vera til

   Sammansättningar: verufræði

1. vara

1. vara, existera
2. befinna sig