caprice

Capris

• uttal: kəˈpɹis

1. kapris, infall, hugskott, nyck

   Besläktade ord: capricious

caprice m

• uttal: ka.pʁisⓘ

1. infall, påhitt, ryck, nyck, alltid i negativ bemärkelse, sägs om en idé som är plötslig och orealistisk eller om barnsligt beteende

   Il ne faut pas céder à ses caprices.

   Vi ska inte behöva finna oss i hans löjliga påhitt.

   Cet après-midi mes enfants n’ont fait que caprices sur caprices.

   Den här eftermiddagen har mina ungar inte gjort annat än den ena barnsligheten efter den andra.

   Non, ce n’est pas un caprice, j’ai toujours voulu acheter un chameau.

   Nej, det är inte ett plötsligt infall, jag har alltid velat köpa en kamel.

   Synonymer: lubie