User:Saftgurka/sandbox12

Swedish Infantry
Infanteriet
Branch insignias m/1960, worn on the collars of a Swedish Army uniform.
Active	1634–present
Country	Sweden
Allegiance	Swedish Armed Forces
Branch	Swedish Army
Type	Infantry

Swedish Infantry (Swedish: Infanteriet) is the infantry branch of the Swedish Army.

According to the Defence Act of 1925, the Swedish Infantry's truppförband är till sin sammansättning av två olika typer: regementen med normalorganisation och regementen med begränsad organisation. Härtill komma Gotlands infanterikår och den till Svea livgarde anslutna »Stridsvagnbataljonen». Vid normalregemente organiseras under sommarrekrytskolan för utbildningen av till linjetjänst uttagna värnpliktiga sex utbildningsenheter jämte erforderligt antal utbildningsenheter för underbefäl och fackmän. Vid regemente med begränsad organisation förutsättes under sommarrekrytskolan utbildningen ordnad på endast fem kompanier, vid Gotlands infanterikår på fyra kompanier samt vid Stridsvagnbataljonen på två kompanier. Vid Svea livgarde och Kronobergs regemente tillkomma under sommarrekrytskolan ytterligare tre kompanier, de till sistnämnda regemente hörande kompanierna förlagda i Karlskrona. För utbildning av de till garnisonstjänst i Stockholm uttagna värnpliktiga organiseras under sommarrekrytskolan ett och under återstoden av året två särskilda kompanier vid Svea livgarde. De till skidlöpartjänst uttagna värnpliktiga vid Norrbottens regemente är organiserade å tre särskilda kompanier. Den för stridsvagnbataljonen avsedda personalen förutsättes, enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t äger utfärda, kvarstå vid vederbörliga infanteritruppförband och på stridsvagnbataljonens stat uppbära arvoden till lönerna motsvarande belopp.^[1]

Genom Instrument of Government of 1634 upptog 20 infanteriregementen. Där 13 regementen skulle sättas upp i Sverige och i Finland (den östra rikshalvan) skulle sju regementen sättas upp i ståndsordning.^[2]

Inför det stora nordiska kriget mönstrade den svenska armén 22 indelta regementen till fot. Dessa regementen var så kallade landskapsregementen, vilka uppsattes med hjälpa av rotering genom indelningsverket. Vid Kapitulationen vid Perevolotjna samt Stenbocks kapitulation vid Tönnigen föll flertalet av regementen i rysk och dansk fångenskap. En del regementen, som till exempel Jönköpings regemente hade decimerats inför slaget vid Poltava att efter slaget så återstod knappt något alls av regementet. Under det stora nordiska kriget fick flera av regementena sättas upp på nytt mer än en gång. Till exempel som Södermanlands regemente som fick sättas upp på nytt både 1710 och 1714.^[3]

Efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 kom de indelta regementen till fot att omfatta 15 regementen, sju regementen i Finland upplöstes.^[4]

Regiments

Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper
Från 1790 bildades gardesregementen, vilka dock i huvudsak var så kallade värvade regementen till fot. Från 1902 kom även dessa att sättas upp genom värnpliktig.

Den 26 mars 1816 utfärdades en generalorder med att ett nytt nummersystem officiellt infördes i svenska armen. Vidare hade det tillkommit två regementen i Skåne, båda uppsatta 1811 och avsedda att i någon mån fylla tomrummet efter de truppförband som försvunnit genom förlusten av Finland.

Genom försvarsreformen 1901 fastslogs att infanteriet skulle bestå av 28 regementen. Vidare avvecklades Indelningsverket helt och ersattes med värnplikt.^[5]

Genom Defence Act of 1925 fastslogs att infanteriet skulle bestå av 22 regementen. Samtidigt fick fem regementen ny beteckning, då de övertog beteckning i en lägre serie från ett regemente som utgått.^[6]

Genom Defence Act of 1942 fastslogs att infanteriet skulle bestå av 21 regementen. Två regementen Skaraborgs- och Södermanlands regemente överfördes till det nya truppslaget pansartrupperna. Som en del i den svenska beredskapen under andra världskriget kom kvarvarande infanteriregementen i regel att uppsätta ett dubbleringsregemente. Dubbleringsregementet erhöll det ordinarie regementets nummer plus 30, till exempel fick Svea livgardes dubbleringsregemente nummer 31.

Regiments

Dubbleringsregemente

Genom Defence Act of 1948 fastslogs att infanteriet skulle bestå av 21 regementen.

Regiments

Brigades

Genom Defence Act of 1992 fastslogs att infanteriet skulle bestå av 14 regementen. Vidare fastslogs att avskilja brigaderna från regementena, för att bilda tio kaderorganiserade krigsförband. Norrbottens regemente överfördes till pansartrupperna, men behöll sin beteckning. Försvarsbeslutet var det första försvarsbeslutet som påverkade infanteriet i en större omfattning av truppslaget.

Regiments

Brigades

Genom Defence Act of 1996 fastslogs att infanteriet skulle bestå av nio regementen och sju brigader, varav tre var så kallad Norrlandsbrigad.

Regiments

Brigades

Genom Defence Act of 2000 fastslogs att infanteriet skulle bestå av två regementen, brigaderna utgick samtidigt som kaderorganiserade krigsförband.

• Life Guards
  • Gardesbataljonen
• Jämtland Ranger Regiment
  • Jämtlands infanteribataljon

• Livgardet
  • Gardesbataljonen

• Livgardet
  • 12. motoriserade skyttebataljonen

• Livgardet
  • 12. motoriserade skyttebataljonen
• Dalregementet
• Västernorrlands regemente
  • Jämtlands fältjägarkår

The head was called Inspector of the Swedish Infantry (Infanteriinspektören).^[7] The position was established in 1915. According to its instruction, the inspector would observe the state of the infantry and suggest measures to the King in Council that could promote the development of the branch. The tasks were to inspect the training of the infantry regiments, to ensure that rules for the infantrys exercises and teaching at schools and training courses, etc. was followed and that uniformity regarding training at the regiments prevailed (SFS 1914:517).^[8]

Inspektören för infanteriet är generalsperson med lön (O. 8) från staten för generalitetet. Hans huvudsakliga uppgift i fred är att ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt tillståndet inom infanteriet, vaka över att dess särskilda behov behörigen tillgodoses samt att för detta ändamål hos Konungen göra framställning om vad han anser kunna främja truppslagets utveckling. Vidare skall han inspektera infanteriregementenas praktiska och teoretiska utbildning samt vaka över att gällande utbildningsföreskrifter efterföljas och att erforderlig enhet i utbildningen förefinnes regementena emellan. Inspektören har befäl och överinseende över infanteriskjutskolan. Till sitt biträde har inspektören en stab, bestående av 1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben, 2 adjutanter, kompaniofficerare ur infanteriet, därav en med teknisk utbildning, samt 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer med arvode.^[9]

In the reorganization of the Army Command (Arméledningen) in 1937, as of 1 July 1937, the branch inspections continued to independent agencies, but were now subordinated to the Chief of the Army, instead of, as previously be subordinated to the King in Council (SFS 1967:669). The Infantry Inspectorate (Infanteriinspektionen) included a staff office, a training department, a signal service department and a equipment department. In connection with the reorganization of the Army Staff on 1 October 1942, the Army Inspectorate was formed. The branch inspectorates directly under the Chief of the Army were included in the Army Inspection (Arméinspektionen) as departments. The Infantry Inspectorate, together with the Cavalry Inspectorate (Kavalleriinspektionen), formed the Infantry and Cavalry Department (SFS 1942:863). As of 1 April 1949, when the Army Inspectorate ceased, the branch departments were subsumed with its inspectors in the Army Staff (SFS 1949:600).^[8]

• Swedish Infantry Combat School
• Swedish Infantry Officers' College
• List of Swedish infantry regiments

• Bring, Samuel E., ed. (1925). Svenska kalendern 1926: en årsbok för alla (in Swedish). Vol. 21. Uppsala: Almqvist & Wiksell. SELIBR 869835.
• Gullberg, Ingvar E. (1977). Svensk-engelsk fackordbok för näringsliv, förvaltning, undervisning och forskning [A Swedish-English dictionary of technical terms used in business, industry, administration, education and research] (in Swedish) (2nd ed.). Stockholm: Norstedt. p. 1410. ISBN 91-1-775052-0. SELIBR 8345587.</ref>
• Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter (in Swedish). Stockholm: Probus. ISBN 9187184745. SELIBR 8981272.
• Nelsson, Bertil; Lannerbäck, Alf; Nordin, Mats; Sjögren, Lasse (1993). Från Brunkeberg till Nordanvind: 500 år med svenskt infanteri (in Swedish). Stockholm: Probus. ISBN 9187184230. SELIBR 7762911.

Category:Military units and formations of the Swedish Army