skräda
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Inherited from Old Swedish skrǣdha. Doublet of skräddare.
Verb
[edit]skräda (present skräder, preterite skrädde, supine skrätt, imperative skräd)
Conjugation
[edit]Conjugation of skräda (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | skräda | skrädas | ||
| Supine | skrätt | skrätts | ||
| Imperative | skräd | — | ||
| Imper. plural1 | skräden | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | skräder | skrädde | skräds, skrädes | skräddes |
| Ind. plural1 | skräda | skrädde | skrädas | skräddes |
| Subjunctive2 | skräde | skrädde | skrädes | skräddes |
| Participles | ||||
| Present participle | skrädande | |||
| Past participle | skrädd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms
[edit]- avskräde
- inte skräda orden (“not mince words”)
Further reading
[edit]- skräda in Svenska Akademiens ordböcker
- skräda in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)